Uppkomst och urkunder
Jesus från Nasaret
Kristendomen har sitt ursprung i en enda person: Jesus från Nasaret, som enligt de flesta forskare föddes ungefär vid vår tideräknings början i det som i dag är Israel/Palestina. Jesus var jude och växte upp inom judendomen – han bad i synagogan, följde judiska högtider och läste samma heliga texter som andra judar vid den tiden. Det är viktigt att komma ihåg: kristendomen föddes inte i ett tomrum, utan direkt ur den judiska trons värld.
Vid den här tiden var Judeen, området där Jesus levde, ockuperat av romarriket. Många judar väntade på en Messias – en av Gud utvald befriare som enligt profetiorna i de judiska skrifterna skulle upprätta ett rättvist rike. Jesus vandrade omkring och undervisade, botade sjuka enligt berättelserna och samlade lärjungar omkring sig. Han talade mycket om kärlek, förlåtelse och om vad han kallade "Guds rike". Hans sätt att tolka de judiska lagarna, och att han av vissa uppfattades som Messias, gjorde honom till en kontroversiell person både bland delar av den judiska ledningen och i de romerska myndigheternas ögon.
Omkring år 30 e.Kr. arresterades Jesus och dömdes till döden av den romerska ståthållaren Pontius Pilatus. Han korsfästes – en avrättningsmetod som romarna använde för att straffa bland annat upprorsmakare. Enligt Nya testamentet uppstod Jesus från de döda tre dagar senare. Just uppståndelsen blev den händelse som fick hans efterföljare att sprida budskapet vidare, och på bara några hundra år växte den lilla rörelsen kring Jesus till en religion som spreds över hela Medelhavsområdet och så småningom över hela världen.
Bibeln – kristendomens urkund
Kristendomens heliga skrift heter Bibeln och består av två stora delar. Gamla testamentet är i stort sett samma texter som judendomens Tanak – berättelser om skapelsen, om Israels folk, lagar, profetior och poesi. Kristna delar alltså grunden i sina äldsta skrifter med judendomen, men läser och tolkar dem delvis på ett annat sätt. Nya testamentet är unikt för kristendomen och skrevs under det första århundradet e.Kr. Det inleds med de fyra evangelierna (Matteus, Markus, Lukas och Johannes), som berättar om Jesu liv, undervisning, död och uppståndelse. Därefter följer bland annat Apostlagärningarna, som skildrar den tidiga kyrkans historia, samt en rad brev där tidiga ledare, framför allt aposteln Paulus, förklarar den kristna tron för nya församlingar.
"Kristus" är inte Jesu efternamn, utan en titel. Det kommer från grekiskans christos, som är en översättning av det hebreiska ordet mashiach – Messias, "den smorde". Att kalla Jesus för "Jesus Kristus" är alltså detsamma som att säga "Jesus, Messias". För kristna är det en trosbekännelse i sig: att Jesus var den utlovade Messias som judendomens skrifter talade om.
Nyckelbegrepp på kort
Klicka på korten för att vända dem. Försök förklara begreppet själv innan du tittar på baksidan.
Centrala tankegångar
Kristendomen är monoteistisk, det vill säga kristna tror på en enda Gud. Men den kristna gudsbilden har en speciell särart: läran om treenigheten. Enligt den är Gud på samma gång en och tre – Fadern (Gud som skapare), Sonen (Jesus) och den heliga Anden (Guds närvaro och kraft i världen och hos människor). De flesta kristna beskriver detta inte som tre olika gudar, utan som tre sätt som en och samma Gud visar sig på. Treenigheten är ett av kristendomens mest komplicerade begrepp, och kristna själva har genom historien diskuterat och tolkat det på olika sätt.
En annan central tanke är att Jesus, förutom att vara Messias, enligt kristen tro också var Guds son – både fullt mänsklig och på samma gång gudomlig. Det är en av de saker som skiljer kristendomens syn på Jesus från andra religioners: inom islam ses Jesus (Isa) som en av de stora profeterna, men inte som gudomlig, medan judendomen inte tillskriver honom någon särskild religiös eller profetisk status alls.
Jesu död på korset och uppståndelse tolkas av kristna som händelser med djup betydelse för hela mänskligheten. Enligt kristen tro föds alla människor med synd – en brist och distans till Gud – men genom att Jesus dog och uppstod öppnades vägen till frälsning: möjligheten till förlåtelse, upprättelse och evigt liv tillsammans med Gud. Olika kristna riktningar lägger olika vikt vid exakt hur frälsningen "fungerar" – om den till exempel kommer genom tro, genom goda gärningar eller genom en kombination – men själva grundtanken, att Jesu död och uppståndelse gör frälsning möjlig, delas av så gott som alla kristna.
Till sist: när Jesus i evangelierna sammanfattade vad han menade var viktigast i judendomens lagar, svarade han enligt Nya testamentet med två kärleksbud: att älska Gud över allt annat, och att älska sin nästa som sig själv. Det här kärleksbudskapet – och en berömd berättelse som hör ihop med det, liknelsen om den barmhärtige samariern, om att hjälpa även den som är annorlunda än en själv – är något som kristna genom historien ofta lyft fram som kärnan i hur man bör leva.
Lucktext: Treenigheten, synd och frälsning
Fyll i orden som saknas. Klicka sedan på "Rätta".
Kristendomen är ___, vilket betyder att kristna tror på en enda Gud. Enligt läran om ___ är Gud på samma gång en och tre: Fadern, ___ och den heliga ___. Enligt kristen tro föds alla människor med ___, men genom att Jesus dog och uppstod öppnas vägen till ___.
Kristendomens tre stora inriktningar
Precis som många andra religioner har kristendomen med tiden delats upp i olika inriktningar. De tre största i dag är katolicism, protestantism och ortodoxi. Alla tre delar den kristna grunden – tron på Gud, Jesus och Bibeln – men skiljer sig åt i organisation, ledarskap och en del av tolkningarna.
Katolicism
Den romersk-katolska kyrkan är den största kristna inriktningen i världen, med över en miljard medlemmar. Den leds av påven i Vatikanen, som katoliker ser som Petrus efterträdare (Petrus var en av Jesu lärjungar) och därmed kyrkans högsta andliga ledare. Katolska kyrkan har en tydlig hierarki av biskopar och präster, lägger stor vikt vid gudstjänstens traditioner och ritualer, kallade sakrament, samt vördar Jesu mor Maria på ett särskilt sätt.
Protestantism
Protestantismen uppstod på 1500-talet genom reformationen, en rörelse där bland andra den tyske munken Martin Luther kritiserade delar av den katolska kyrkans praxis och lärde att människan blir frälst genom tro allena, inte genom att köpa sig fri från synd eller genom kyrkans förmedling. Protestantiska kyrkor har ingen gemensam överordnad ledare som påven, utan är uppdelade i många olika samfund, till exempel lutherdom, reformert kristendom och olika frikyrkor. Sverige blev lutherskt redan på 1500-talet, och Svenska kyrkan – i dag landets största trossamfund – har sina rötter direkt i Luthers reformation.
Ortodoxi
De ortodoxa kyrkorna är starkast i Öst- och Sydosteuropa samt delar av Mellanöstern, till exempel i Grekland, Ryssland, Serbien och Rumänien. Denna gren skildes från den katolska kyrkan i den så kallade schismen år 1054, en brytning som bland annat handlade om påvens auktoritet och skillnader i teologi och tradition. (Ett fåtal andra ortodoxa kyrkor, bland annat i Etiopien, Egypten och Armenien, skildes från resten av kristenheten redan år 451, av delvis andra teologiska skäl.) Ortodoxa kyrkor är organiserade i flera självständiga nationella kyrkor snarare än under en enda ledare, och kännetecknas ofta av långa, sångrika gudstjänster samt vackra ikoner – religiösa bilder som används i bön och andakt.
- Ledarskap: Katolska kyrkan har påven som högsta ledare. Ortodoxa kyrkor leds av flera patriarker i olika länder. Protestantiska samfund saknar en gemensam överordnad ledare.
- Nattvarden: Alla tre firar nattvard, men tolkar den olika. Katoliker och ortodoxa menar ofta att brödet och vinet på ett verkligt sätt blir Kristi kropp och blod, medan många protestanter ser nattvarden mer som en symbolisk handling till minne av Jesus.
- Helgon och Maria: Katolicism och ortodoxi vördar helgon och Maria på ett framträdande sätt. De flesta protestantiska samfund lägger mindre vikt vid detta.
Trots skillnaderna firar alla tre inriktningarna samma stora högtider, tror på samma treenige Gud och läser samma Bibel – de skiljer sig åt i organisation och tolkning, inte i grunden.
Para ihop: inriktning och kännetecken
Klicka på två kort som hör ihop: en inriktning (eller ett begrepp) och ett kännetecken.
Ritualer och högtider
Dop, konfirmation och nattvard
Många kristna livshändelser markeras med sakrament eller riter. Dopet är den ritual där en person blir medlem i den kristna gemenskapen – vatten hälls över eller personen sänks ner i vatten, som en symbol för att renas från synd och "födas på nytt". I många kristna traditioner, till exempel Svenska kyrkan, döps de flesta som spädbarn, medan andra samfund döper enbart vuxna som själva valt att tro.
Konfirmationen är en rit som många svenska ungdomar känner igen, ofta i samband med konfirmationsläger under sommarlovet. Den som konfirmerar sig bekräftar sitt eget dop och sin tro, efter en tids undervisning om kristendomen. I dag väljer många att konfirmera sig av sociala skäl – för gemenskapen, lägret och festen – snarare än av en stark personlig tro, vilket visar hur en religiös rit kan ha betydelse för identitet och gemenskap även utanför själva trosinnehållet.
Nattvarden, som också kallas mässa eller eukaristi, firas regelbundet i gudstjänsten. Deltagarna äter bröd och dricker vin (eller druvsaft) till minne av den sista måltid Jesus enligt evangelierna åt med sina lärjungar innan han korsfästes. Precis som fact-rutan ovan nämner tolkas nattvardens innebörd olika inom kristendomens inriktningar.
Kyrkoårets stora högtider
Kristendomens år följer ett eget mönster, kyrkoåret, med återkommande högtider som ofta också satt spår i det svenska samhället i stort, oavsett vad man själv tror på.
- Jul firas den 25 december till minne av Jesu födelse i Betlehem. I Sverige firas julafton med julbord, julklappar och kyrkobesök, en blandning av kristna och äldre, förkristna traditioner.
- Påsk är kristendomens viktigaste högtid och firas till minne av Jesu korsfästelse (långfredagen) och uppståndelse (påskdagen). Utan uppståndelsen, menar många kristna, skulle hela tron sakna sin poäng – därför räknas påsken som ännu viktigare än julen inom kristendomen, trots att julen ofta firas mer högljutt i Sverige.
- Pingst firas sju veckor efter påsk, till minne av när den heliga Anden enligt Apostlagärningarna sändes till Jesu lärjungar. Pingsten räknas ofta som "kyrkans födelsedag", eftersom lärjungarna efter denna händelse började sprida budskapet om Jesus till fler människor.
Många svenskar firar kristna högtider utan att själva vara aktivt troende. Lucia, som firas den 13 december, minner om ett kristet helgon, Sankta Lucia. Att skolor har jullov och påsklov speglar kyrkoårets gamla rytm. Även vardagsord som "syndabock" har sina rötter i bibliska berättelser. Det visar hur ett samhälle kan bära med sig religiösa spår även när det blivit alltmer sekulärt – något vi återkommer till i ett senare kapitel om religion och det svenska samhället.
Sant eller falskt om ritualer och högtider?
Ta ställning till varje påstående. Klicka på Sant eller Falskt och läs förklaringen.
Symboler och heliga platser
Kristendomens mest kända symbol är korset, en påminnelse om det Jesus korsfästes på. För kristna symboliserar korset både lidande och uppoffring, men framför allt hopp – eftersom det, enligt tron, följdes av uppståndelsen. Korset finns i många varianter: det enkla latinska korset, det ortodoxa korset med extra tvärslår, och krucifixet, där en bild av Jesus finns fäst på korset, vanligt inom katolsk och ortodox tradition.
Kyrkan är både en byggnad och ett ord för den kristna gemenskapen som sådan. Som byggnad är kyrkan platsen för gudstjänst, dop, konfirmation, bröllop och begravning – ofta den äldsta och mest centrala byggnaden i en svensk stad eller by. Som gemenskap syftar "kyrkan" på alla troende tillsammans, oavsett om de befinner sig i just den byggnaden eller inte.
Vissa platser i världen har särskild betydelse för kristna som heliga platser, ofta kopplade till händelser i Bibeln eller kyrkans historia. Jerusalem är helig eftersom det var här Jesus enligt Nya testamentet korsfästes och uppstod – staden är också helig för judendomen och islam, vilket ibland gjort den till en plats för både gemensam vördnad och konflikt. Betlehem, på Västbanken, vördas som Jesu födelseplats. Vatikanen i Rom, världens minsta stat, är den romersk-katolska kyrkans centrum och påvens säte, med Peterskyrkan som ett av kristendomens mest kända byggnadsverk.
Fundera: kristna spår omkring dig
Fäll ut kortet och fundera själv eller diskutera i par. Det finns inga rätt eller fel svar.
Fundera: Vilka kristna spår känner du igen i din egen vardag eller dina egna traditioner?
Det kan handla om en högtid, en byggnad, ett uttryck eller en symbol du sett – t.ex. korset på en kyrka, luciatåget, julfirandet eller ett ord som "syndabock". Kände du till att det hade en kristen bakgrund innan du läste det här kapitlet? Spelar det någon roll om man själv är troende eller inte för att en tradition ska kännas meningsfull?
Sammanfattning
- Kristendomen växte fram ur judendomen genom Jesus från Nasaret, som levde i det romarockuperade Judeen och korsfästes omkring år 30 e.Kr. Kristen tro bygger på att han uppstod från de döda.
- Bibeln består av Gamla testamentet (delas med judendomen) och Nya testamentet (unikt för kristendomen, med bland annat evangelierna om Jesu liv).
- Centrala tankegångar är treenigheten (Gud som Fadern, Sonen och den heliga Anden), Jesus som Messias och Guds son, samt tron på att hans död och uppståndelse öppnar väg till frälsning från synd. Kärleksbudskapet – att älska Gud och sin nästa – står i centrum för hur man bör leva.
- De tre stora inriktningarna – katolicism, protestantism och ortodoxi – delar samma grundläggande tro men skiljer sig åt i ledarskap, organisation och en del tolkningar, till exempel synen på påven och nattvarden. Sverige blev protestantiskt/lutherskt genom reformationen på 1500-talet.
- Dop, konfirmation och nattvard är centrala kristna riter. Kyrkoårets stora högtider – jul, påsk och pingst – firar Jesu födelse, död/uppståndelse respektive den heliga Andens ankomst, och påsken räknas som kristendomens viktigaste högtid.
- Korset är kristendomens främsta symbol. Kyrkan är både byggnad och gemenskap. Jerusalem, Betlehem och Vatikanen är exempel på heliga platser inom kristendomen.
Nyckelbegrepp
Kristendomens heliga skrift, uppdelad i Gamla och Nya testamentet.
"Den smorde"; den utlovade befriaren som kristna menar var Jesus.
Läran om att Gud är en, men visar sig som Fadern, Sonen och den heliga Anden.
Förlåtelse och upprättelse inför Gud, som kristna menar blir möjlig genom Jesu död och uppståndelse.
Enligt kristen tro återuppstod Jesus från de döda tre dagar efter korsfästelsen.
Riten där en person blir medlem i den kristna gemenskapen, ofta med vatten som symbol för att renas och "födas på nytt".
Rit där den döpta bekräftar sin tro, efter en tids undervisning – i Sverige ofta i samband med konfirmationsläger.
Måltidsrit med bröd och vin till minne av Jesu sista måltid med sina lärjungar.
Den största kristna inriktningen, leds av påven i Vatikanen.
Kristen inriktning som uppstod genom reformationen på 1500-talet, utan gemensam överordnad ledare.
Kristen inriktning stark i Öst- och Sydosteuropa, organiserad i flera självständiga nationella kyrkor.
1500-talsrörelsen, ledd av bland andra Martin Luther, som ledde till protestantismens uppkomst.
Kristendomens återkommande årscykel av högtider, t.ex. jul, påsk och pingst.
Kristendomens främsta symbol, en påminnelse om Jesu korsfästelse och, för troende, hoppet om uppståndelse.