Vad är religion och livsåskådning?
Tänk dig en helt vanlig fredag i din klass. En kompis skyndar sig hem för att hinna med familjens sabbatsmiddag innan solen går ner. En annan ska be sin fredagsbön i moskén. En tredje bryr sig inte alls om någon gud, men tänder ett ljus för sin mormor på hennes dödsdag ändå. Alla tre gör något som hänger ihop med stora frågor om livet – men på väldigt olika sätt. Det är precis det här kapitlet handlar om.
Religion är svårt att fånga i en enda kort mening, men de flesta forskare är överens om att en religion brukar innehålla några återkommande delar:
- en tro på något heligt eller större än den vanliga, vardagliga verkligheten – till exempel en gud, flera gudar eller en högre kraft
- berättelser, texter eller läror som förklarar hur världen och människan blev till och hur man bör leva
- ritualer – återkommande handlingar som görs på ett bestämt sätt, till exempel böner, gudstjänster eller högtider
- en gemenskap av människor som delar samma tro och samma ritualer.
Ordet livsåskådning är bredare. Det betyder ungefär "sättet man ser på livet" – vilka svar man har på de stora frågorna, och vilka värderingar man styrs av. Alla religioner är livsåskådningar, eftersom de ger svar på frågor om mening och moral. Men det finns också livsåskådningar som inte är religiösa, utan bygger på förnuft, vetenskap och mänskliga erfarenheter i stället för på tro på något gudomligt. Sådana livsåskådningar kallas sekulära, vilket betyder just "icke-religiösa" eller "världsliga".
Ordet religion kommer troligen från latinets religare, som betyder "att binda samman". Det passar bra, eftersom religioner ofta binder samman människor med varandra och med något de uppfattar som heligt. Ordet sekulär kommer också från latin, saeculum, som betyder "den här tiden" eller "den här världen" – till skillnad från det som anses vara evigt eller gudomligt.
Man kan se det som två cirklar som delvis ligger inuti varandra. Livsåskådning är den stora cirkeln: alla sätt att förstå tillvaron och sitt eget liv på. Religion är en mindre cirkel inuti, där tron på något heligt är en central del. Utanför religionscirkeln, men fortfarande inom livsåskådningscirkeln, finns sekulära sätt att se på livet, som humanism och ateism – dem återkommer vi till lite längre fram i kapitlet.
Nyckelbegrepp på kort
Klicka på korten för att vända dem. Försök förklara begreppet själv innan du tittar på baksidan.
Varför har människor religion?
Religioner har funnits i tusentals år, i praktiskt taget alla kulturer på jorden. Det väcker en intressant fråga: varför? Forskare inom religionskunskap, psykologi och antropologi brukar peka på fyra mänskliga behov som religion och livsåskådning kan hjälpa till att fylla.
Mening
Alla människor ställer sig frågor som "varför finns jag?" och "vad händer när jag dör?". Religioner ger ofta svar på sådana frågor genom berättelser om skapelsen, om ett liv efter döden eller om en mening bortom det som syns här och nu. För den som tror kan de svaren ge trygghet, till exempel vid sorg eller sjukdom.
Gemenskap
Att fira gudstjänst, gå till moskén på fredagen, samlas till sabbatsmiddag eller delta i en tempelfest handlar inte bara om tro – det handlar också om att träffa andra människor. Religiösa gemenskaper kan fungera lite som en stor, utökad familj: man firar högtider tillsammans, hjälper varandra i svåra stunder och delar samma traditioner.
Identitet
Religion kan vara en viktig del av vem man är och vilken grupp man känner sig hemma i, ungefär som språk, familj eller intressen. Många bär med sig religiösa traditioner från sin uppväxt genom hela livet, medan andra väljer en annan väg än sina föräldrar. Båda delarna handlar om identitet – om vem man är och vill vara.
Förståelse av omvärlden
Innan vetenskapen kunde förklara till exempel varför det blixtrar eller varför säsongerna växlar, gav religiösa berättelser svar på sådana frågor. I dag förklarar naturvetenskapen mycket av det som tidigare förklarades religiöst, men religioner fortsätter att ge svar på frågor som vetenskapen inte kan besvara på samma sätt – som frågor om moral, mening och vad som är gott och ont.
När någon dör markerar nästan alla kulturer det med en ritual, även om ritualerna ser helt olika ut:
- Inom kristendomen hålls ofta en begravningsgudstjänst i kyrkan, med psalmer och böner om att den döde ska få vila i frid.
- Inom hinduismen kremeras kroppen ofta så snart som möjligt, eftersom själen enligt läran om reinkarnation ska kunna återfödas i ett nytt liv.
- Inom judendomen sitter familjen "shiva" – en sjudagarsperiod av sorg där släkt och vänner besöker hemmet.
- Även sekulära begravningar, utan religiösa inslag, innehåller nästan alltid någon form av ritual: musik, tal och ett sätt att gemensamt minnas den som gått bort.
Ritualerna skiljer sig åt, men behovet bakom är detsamma: att hantera sorg tillsammans och hitta mening i något svårt.
Fundera: mening, gemenskap och identitet i ditt eget liv
Fäll ut korten och fundera själv eller diskutera i par. Det finns inga rätt eller fel svar.
Fundera: Vad ger DIG en känsla av gemenskap?
Det behöver inte vara religiöst – det kan vara ett lag, en förening, en vänskapsgrupp eller en familjetradition. Vad är det som gör att just den gemenskapen känns viktig för dig? Skulle du sakna den om den försvann?
Fundera: Vilka traditioner eller ritualer har du själv, utan att tänka på att det är en "ritual"?
Kanske firar din familj en högtid på ett bestämt sätt, eller så har du en egen vana inför en match eller ett prov. Vad gör en vanlig handling till en ritual – och vad skulle hända om ni slutade göra den?
Sekulära livsåskådningar – humanism och ateism
Alla människor har inte en religiös tro, men de flesta har ändå tankar om vad som är viktigt i livet, vad som är rätt och fel, och varifrån människan har sitt värde. De sätten att se på tillvaron kallas sekulära livsåskådningar. Två exempel som ofta nämns är humanism och ateism.
Humanism
Humanism är en livsåskådning som sätter människan, hennes förnuft och hennes erfarenheter i centrum – i stället för en gud eller heliga texter. Humanister menar att människor kan komma fram till vad som är gott och rätt genom att tänka själva, samtala med varandra och lära av vetenskap och erfarenhet. Många humanister betonar också mänskliga rättigheter, jämlikhet och att varje människa har ett värde oavsett tro.
Ateism
En ateist är någon som inte tror att det finns någon gud eller några gudar. Ateism är alltså inte i sig en färdig uppsättning läror om hur man ska leva, utan handlar specifikt om avsaknaden av gudstro. Många ateister kombinerar sin ateism med andra värderingar, till exempel humanistiska idéer om förnuft och medmänsklighet, men det är inte ett krav – man kan vara ateist utan att kalla sig humanist, och tvärtom.
Nära besläktat med ateism finns begreppet agnosticism. En agnostiker tar inte ställning till om det finns en gud eller inte, utan menar att det inte går att veta säkert. Skillnaden kan sammanfattas ungefär så här: en ateist svarar "nej" på frågan om det finns en gud, medan en agnostiker svarar "det går inte att veta".
Nej. Att ha en sekulär livsåskådning betyder att man själv inte utgår från tro på något gudomligt när man förstår tillvaron – men det betyder inte automatiskt att man är emot religion eller ogillar religiösa människor. På samma sätt som religiösa personer kan ha olika åsikter om varandras tro, kan sekulära och religiösa människor leva sida vid sida, ha nära relationer och respektera varandras sätt att se på livet, även om de inte tror på samma saker.
Sant eller falskt om religion och livsåskådning?
Ta ställning till varje påstående. Klicka på Sant eller Falskt och läs förklaringen.
Religion i världen idag – utbredning och spridning
Religion är inte något som bara finns "långt borta" eller "förr i tiden" – miljarder människor i världen i dag är troende, och religioner fortsätter att växa, förändras och sprida sig. Här får du en kort översiktskarta över de stora världsreligionerna. I kommande kapitel går vi sedan igenom varje religion mycket mer på djupet.
- Kristendomen är världens största religion, med omkring 2,3 miljarder anhängare. Den uppstod i Mellanöstern för cirka 2000 år sedan och är i dag störst i Europa, Nord- och Sydamerika samt delar av Afrika.
- Islam är världens näst största religion, med omkring 1,9 miljarder anhängare. Religionen grundades på 600-talet på Arabiska halvön och är i dag störst i Mellanöstern, Nordafrika och stora delar av Asien, till exempel Indonesien – världens folkrikaste muslimska land.
- Hinduismen har omkring 1,2 miljarder anhängare och är framför allt utbredd i Indien och Nepal. Till skillnad från många andra religioner har hinduismen ingen enskild grundare eller ett enda datum då den "uppstod", utan har vuxit fram under flera tusen år.
- Buddhismen har omkring 500 miljoner anhängare och grundades på den indiska subkontinenten (nuvarande Nepal/norra Indien) för cirka 2500 år sedan. Den är i dag störst i Öst-, Sydost- och Sydasien, till exempel i Thailand, Sri Lanka och Japan.
- Judendomen är en av världens äldsta religioner, men har relativt få anhängare i dag – ungefär 15 miljoner. De flesta bor i Israel och i USA.
- Utöver de här finns tusentals andra religioner och andliga traditioner, från ursprungsfolks religioner till nyare rörelser, samt en stor och växande grupp människor – uppskattningsvis över en miljard – som beskriver sig som sekulära, ateister, agnostiker eller helt enkelt oreligiösa.
Alla siffror om religiös tillhörighet är uppskattningar, inte exakta mätningar. Det beror bland annat på att det är svårt att fråga alla människor i världen, att "tillhörighet" kan betyda olika saker (att tro, att fira högtider, eller att formellt vara medlem), och att religioner sprids, blandas och förändras hela tiden. Siffrorna i det här kapitlet är därför ungefärliga och ger en fingervisning om storleksordningen, snarare än exakta fakta.
Religionerna sprids på olika sätt: genom att människor flyttar och tar med sig sin tro, genom missionsverksamhet där man aktivt berättar om sin religion för andra, genom handel och kontakter mellan olika delar av världen, och genom att barn växer upp med sina föräldrars tro. I dag, tack vare internet och sociala medier, kan idéer om religion och livsåskådning spridas snabbare än någonsin – vilket också gör det extra viktigt att kunna granska var information om religion egentligen kommer ifrån.
Sammanfattning
- Religion brukar innehålla tro på något heligt, berättelser/läror, ritualer och en gemenskap. Livsåskådning är ett bredare begrepp för hur man ser på livets stora frågor – religiöst eller sekulärt.
- Religion och livsåskådning kan fylla mänskliga behov av mening, gemenskap, identitet och förståelse av omvärlden.
- Sekulära livsåskådningar bygger på förnuft och mänsklig erfarenhet i stället för tro på något gudomligt. Humanism sätter människan och förnuftet i centrum; ateism handlar specifikt om att inte tro på någon gud eller några gudar.
- Agnosticism skiljer sig från ateism genom att inte ta ställning – en agnostiker menar att man inte kan veta säkert om det finns en gud.
- De stora världsreligionerna – kristendom, islam, hinduism, buddhism och judendom – har mycket olika antal anhängare och geografisk utbredning, och siffrorna är alltid ungefärliga uppskattningar.
- Bakom olika religiösa och sekulära svar finns ofta samma mänskliga behov och frågor, även om uttrycken skiljer sig kraftigt åt.
Nyckelbegrepp
Tro på något heligt kombinerat med berättelser, ritualer och en gemenskap kring detta.
Ett brett begrepp för hur en person eller grupp ser på livets stora frågor – religiöst eller sekulärt.
Icke-religiös; som inte utgår från tro på något gudomligt.
Sekulär livsåskådning som sätter människans förnuft, erfarenhet och värde i centrum.
Avsaknad av tro på någon gud eller några gudar.
Uppfattningen att man inte säkert kan veta om det finns en gud eller inte.
En återkommande handling som utförs på ett bestämt sätt, ofta med religiös eller symbolisk betydelse.
Känslan av samhörighet med andra som delar samma tro, värderingar eller traditioner.
Tron på en enda gud, t.ex. inom kristendom, islam och judendom.
Tron på flera gudar. Förekommer bland annat inom delar av hinduismen, som också rymmer monistiska drag – tanken att allt gudomligt i grunden är uttryck för en och samma yttersta verklighet, Brahman.